-

Just nu är jag bara riktigt arg. Skit förbannad rent ut sagt. Det kom från ingenstans.
Alla känslor i min kropp bubblar inombords och jag vill bara springa,skrika,slå.. fly. Fly iväg från sånt som är jobbigt, det jag inte gillar, det som inte får hända, och framför allt det som tillhör vardagen. Sånt som man vant sig vid, att gå igenom vid Din sida.
Man är så van att göra allting, men inte i ensamhet. Inte med mamma,inte med pappa. Med Dig.
Du som lämnade mig. Jag låter så töntig, men det är så sant. Jag vill fly, fly iväg.
Har lärt mig att fly från problem är aldrig en lösning, och en bra tjej sa att man aldrig ska slåss mot väggen för att man aldrig kommer vinna.
Jag slogs mot den där jävla väggen i söndags, så jävla ont gjorde det. Knogarna började pulsera och det blev små små sprickor i skinnet och blodet sipprade ut - jag mådde bättre.
Hur kan man må bättre av det? är jag mentalt störd eller?
Det som då gjorde ont utanpå, förminskade det onda inuti. Jag kunde inte fokusera på något annat än pulsen i knogarna eller såren som blödde.. bra eller dåligt, det funkade.
Men inte vann jag över väggjäveln, nej. Det blev sår på hela mig men väggen stod kvar som den alltid gjort. Jävla vägg far åt helvete.

Nu är jag trött. Det är skönt. Slipper tänka lika mycket iallafall.
Ligger ute och sover i soffan för tredje natten i rad.. Kan inte sova i min säng. Regret, damn it. Imorgon ska jag möblera om, bädda om, göra om, tills jag känner att det är nytt. ÅH..fuck. Överkastet. Nejnejnej. Åh. Aja. De fixar sig..fan. Aja.
Ska upp om 6 timmar och 20 minuter. Sovgott. Soffan är inte så jävla farlig endå, den är faktiskt jävligt skön.

sista gången det var du och jag, här. Sakna.