-

Jag önskar att jag bara kunde stänga av min hjärna. Sluta bry mig. Sluta tänka. Försvinna i en annan värld. Jag önskar att allt kunde vara bra hela tiden. Att man aldrig har den där jobbiga känslan.
Som.. ett hål i magen? brännande ögonlock och en utmattad känsla och endå vill man inte sova. Jag vill inte vakna upp bara.

Sen såhär på kvällen när man tänkt tillräckligt, när allt är helt okej lugnt, när  man lyssnat på alla låtar som går att lyssna bra, texterna har gjort en lite bättre till mods. Man mår helt okej. Under strecket okej, men endå, helt okej.
Kanske ska man lägga sig då? Och ligga där själv. Lurwis är ju där.
Och en sten. Den stenen som jag var så lycklig över liksom. På kudden. Hjärthalsbandet typ kväver mig. Ska jag ta av mig det? Nej-dålig karma. Tänk om det händer något bara för att jag tog av mig det halsbandet.
Ska ju sova nu endå. Skitsamma om jag kvävs. (dubbelmoral). Försöker sova. Lukter. Den där lukten. Ja den lukten. Gårdagens enda underbara lukt och idag gör den mig sjuk. Ger mig liksom en klump i halsen, förbjuder mig att lukta. För när klumpen kommer måste man ju dra tillbaka den. Och tårarna sakta pressas utåt, men nej, dom ska inte ut. Dom ska vara kvar där. Vad är det för nytta? När kinderna bränt sönder av de salta tårarna som sprött SALT i såren hela kvällen.
Och där går jag in i jag-bryr-mig inte tankarna. Jag bryr mig inte, jag klarar mig. Vadå strö salt i såren, jag har inga sår. Jag mår skitbra. Klarar mig helt själv, alltid.
Är jag dum eller? Klart jag klarar mig.
Men jag vill inte göra det. Vill ha den där trygga doften bredvid mig, levande. Den där trygga kroppen som gör en så tillfreds vid kvällens slut. Liksom.. trygghet.
Känna det andra hjärtat slå, men ack så rädd jag är för att det ska sluta slå. för mig
Känna dig så nära. höra dina andetag bli djupare, och johnblund har gjort sin förtrollning. Eller min hand som sakta dragits fram och tillbaka över din underbara rygg? Går inte att förbise.
Så nära du är, men endå så långt bort. Kanske ditt hjärta slår för något annat, som du drömmer. Helt plötsligt - mitt eget hjärta. Upp brusat.
Öppnar ögonen snabbt, vart fan är du? ryggen, andedräkten? händerna, värmen? lukten och det mjuka lockiga håret? Dina djupa andetag, du somnade ju? vilken underbar dröm.
Stenen stirrar på mig med en hånande blick. Biter i den, känner om den är riktig. Levande. Det kan den ju inte vara? En instängd sten i två ord och ett hjärta. Sett mig drömma mig tillbaka. Stenen vet säkert. Allt som hänt, och kommer hända. Den älskar ju endå. Det måste ju vara värt något.
Vad pratar jag om? Du borde veta. Du av någon borde veta att man inte gör såhär mot mig.
citerat melissa horn - jag kan inte skilja på. Jag la in den i min playlist tidigare på dagen. Playlisten med ett "<3". Var det karman som slog till?
När jag la den där i min hjärta-playlist tänkte jag att såhär vill jag aldrig känna. Fy fan.
Ligger kvar i sängen. Blundar. Nej. Jag vill inte vakna imorgon. Det kanske känns värre? Jag kanske är halv. Kanske delar av mig ligger i sängen. jag bryr mig inte. Men jag vill inte ha den där känslan i mig imorgon. Jag kan inte. Jag vill vara fin imorgon. Ta på mig fina kläder, gömma min kropp. Sminka mig, sminka bort mitt ansikte. Inte visa dom att det är Anna som är där. Det är någon annan,okänslig, sminkad och påklädd. En skyltdocka. En skyltdocka som visar idealet för hur man ska se ut just imorgon. Inte en Anna. En skyltdocka. Som passerar, med glimten i ögat pågrund av den vita kajalen och den perfekt inramade mascaran. Där under.. Anna. Över.. Skyltdocka.
Åh, min mage gör så ont. Och mina känder de bränner. Jag vill ha skyltdockans liv, nu

Ska vi vakna imorgon

Behind those hazel eyes. Great song, though